Vandring

Munskydd på! Det börjar bli en rätt vanlig procedur här nar man ska ta sig genom staden. Vi gav osss iväg tillsammans med tre bärare och en guide. Jag måste medge att det känns lite märkligt att någon annan ska bära min ryggsäck, jag tycker egentligen inte om det, det känns som rikemansfasoner. Å andra sidan så ger det ett tillfälle till arbete och att de faktiskt tjänar pengar på oss. Tänker jag på det viset så går det lättare.

Vi slingrade oss iväg mot Nagarkot men efter ett tag så var stopp i en liten by. En vattenledning hade gått av och de hade varit tvugna att gräva upp hela vägen. Det skulle ta 30 minuter innan de skulle släppa på trafkiken igen, det tog tre timmar! Byn vart fylld till bädden med bilar.

Fördröjningen gjorde att vi missade solnedgången men så är det här, man vet inte riktigt hur det blir, det blir som det blir. Vi installerade oss i små hus, Caroline och jag i ett och Kjell och Elisabet i ett. Efter middagen var det dax att sova, kollade runt om det var bara vi som skulle sova där, det verkade ok, några små spindlar men inga andra kryp. Hoppade glatt in på toan….och ut igen! En monsterspindel satt på väggen!! Jag är inte spindelrädd men där gick gränsen, kropp som en enkrona och till det ben som gjorde att den var nog två decimeter. Caroline sprang upp till våra killar, pleeeese can you help us, we have a monsterspider in our room. Shyam brast ut i ett gapskratt men en av killarna följde med ner och fixade bort den. Tack!

Morgonen bjöd på fint väder och vi blev väckta kl 06:00 för att se soluppgången, magiskt med alla bergstoppar!

Vadrade fram till en by Chauki Bhanjyang en vandring på ca 4 timmar. Byn var liten och verkade väldigt fattig. Vi bodde i ett rum som krävde en ordentlig genomsökning innan vi tordes krypa ner i våra reselakan. Men trots att det var väldigt ruffigt så serverade de en fantastisk mat. En liten hussvala bodde i matrummet, satte sig på en sladd ovanför killarnas bord och…bajsade. Ja, ja, inget mer med det, vårt bort var rent i alla fall. Gick en liten promenad på kvällen och tittade på solnedgången. På morgonen vart det soluppgångsskådning uppe från taket och en kopp citronte, ibland känns livet lite extra härligt. Tyvärr vart det lite smolk i bägaren för Elisabet fick sin telefon stulen på rummet.

Dagens vandring var fantastisk, jobbig stundtals men vi gick genom en djungel och det var väldigt vackert. Äckelvarning för blodiglar som det kryllade av på stigen, men med byxorna istoppade i strumporna så klarade vi oss från dem. Kom fram till Chisopani och nästa övernattning. Här var det kallt och fuktigt, allt kändes blött och rått. Vi frös som tokar så det var skönt att vi fått med oss sovsäckar. Det var inte utan att man börjar känna sig smått äcklig, ingen dusch på hela vandringen och svettats som en gnu. Duschen fick bestå av våtservetter och nya fräscha strumpor och trosor, lite deodorant så är man fix for fight igen.

Sista dagen på vandringen började med att åter igen titta på soluppgången, här var den ännu mer fantastisk eftersom vi såg så mycket av bergen. Sedan bar det av uppåt i en och en halv timme på blodigelstigar. Undrar vad som är det jobbigaste egentligen, uppför eller nerför. Vi hade resten av vandringen nerför och benen skakade när vi kom fram.

Trinely hade lyckat fixa ett rum till Caroline och mig, så himla bra. Gissa om det var skönt att duscha när vi kom ”hem”. Nu slappar vi på rummet och tvättar äckelkläder i klostrets tvättmaskin.